Hur vet man att man mår mindre bra egentligen? Hur, när, var upptäcker man det själv? Eller kanske någon annan upptäcker det innan man själv gör det... Oavsett hur, när eller var jag upptäckte det förstod jag först inte varför? Den största frågan var varför, varför vill jag inte träffa mina vänner, varför känner jag ingen vardagsglädje som förr och varför har jag slutat men mina vardagliga motionsrutiner?
Anledningarna till varför kan var en eller många. jag började identifiera dem en efter en.. vidtog åtgärder för att lösa dem. T.ex. tvingade jag mig att ta en promenad varje dag, även då jag verkligen inte ville. Sekunden jag la på luren efter att ha gjort slut med min dåvarande pojkvän föll en sten från mina axlar. De återstående orsakerna som jag identifierat löste sig ganska bra också en efter en.
Detta var i julas.......så nu i april.. varför mår jag fortfarande mindre bra?!
Mitt humör svänger lika mycket landsvägen mellan Malmköping och Nyköping. För dej som inte åkt den vägen så kan jag tala om att jag blir illamående varje gång farsan leker rallyförare på den vägen. På hemtjänsten där jag jobbar på sommarlov och liknande har en del av patienterna vi tar hand om medicin mot oro.. vilket jag funderat på hur det kan vara ett medicinskt tillstånd. Jag behöver inte fundera på det mer, jag behöver inte medicineras för min oro men den påverkar mitt välmående i dagsläget. Jag kan oroa mig över de sjukaste saker.. en sak som förföljer mig ofta är min oro för att min mormor ska dö. Jag antar att det är det jag är mest rädd för. Jag drömmer sovandes som vaken om det. Jag drömmer ofta om olika scenarion där folk jag älskar lämnar mig, eller att jag själv stöter bort dem. Jag har drömt om den dag jag måste gå på Piqs begravning. Varför tänker jag på dessa saker? Varför kan jag inte njuta av livet ist?
Jag har en karl som älskar mig, och jag älskar honom. Jag mår som bäst i hans famn. Även då vi inte varit ihop länge känns det som om att jag hittat hem.. Det är ännu en sak som jag ibland tänker på, att någon ska ta det ifrån mig....
Efter denna stillsamma helg har jag definierat ännu en orsak till att jag mår mindre bra... och orsaker till min oro, humörsvängningar och missnöje med min kropp --> Min fucking diabetes! Mina höga blodsockervärden orsakar humörsrubbningar!! Jag har haft lite höga värden ett bra tag, men inte så illa som nu.. och har även inte haft lika kraftiga svängningar i humöret som nu. Det känns som att jag har hälften vunnet bara genom att definiera det. Jag kan inte fatta att jag inte tänkt på det tidigare.
Så.. nu då? Jag inser för att må bättre måste jag:
1. Sänka mitt blodsocker
2. Tvinga mig till vardagsmotion
3. Tvinga mig till att umgås
4. Se njutning i små saker
listan kan vara lång.. men dessa fyra saker är iaf en start. Jag känner mig mer positiv bara av att skrivit ner dem. Sen gäller det bara att följa dem :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar